Än en gång blir det knivigt för Thomas Tacken att komma åt. Med skruvdragaren i näven krälar han på rygg på trottoarkanten så långt det går att komma in under bakpartiet på sin Fiat Ducato. Han måste komma åt ventilationen till extravärmaren. En trixig uppgift på den smala gatan i Eppendorf, en populär stadsdel i Hamburg. Numera även en vanlig syn för de som bor i kvarteret – vanligtvis tillsammans med Thomas fru Yve och den engelska bulldoggen Cooper.
”Vi känner verkligen alla grannarna på den här gatan vid det här laget”, säger Thomas. ”De vet allihop vad vi ska göra med vanen. Vissa tycker vi är helgalna, andra tycker vi är bäst. Många säger: ’Om jag bara kunde skulle jag också göra det…’” Göra det betyder i deras fall: köpa en begagnad van, bygga om den till en husbil, säga upp lägenheten, sälja allt de äger – och sedan resa till solen. Leva som resande. Inte i ett par veckor. I flera år. Om möjligt, helst för gott.
Planen: det finns ingen egentlig plan
I augusti 2020 köpte de – trötta på stadslivet – en Fiat Ducato L4H2, tillverkad 2016, som hade gått 23 200 mil. ”Ett bra värde för en sådan bil. Jag har länge gått och funderat på det men till slut följde jag rådet av en YouTuber som är en mästare på bilar”, säger Thomas. ”Hans tips var: ’Köp en inte alltför gammal van som gått många mil. Då kan du förvänta dig att den är välskött och servad på verkstad.’ Vår buss hade körts för Airbus, dygnet runt, var ordentligt genomkörd, servad enligt bok och billig.” Först rev de ut all interiör de inte hade behov av. Det var ju inte så svårt. Det var sedan det komplicerade började.
”Det finns de som planerar och mäter och ritar allt och gör en 3D-modell i datorn. Sådana är inte vi”, säger Yve och flinar. De visste väl i stora drag: ”Vi behöver en säng, ett bord, en toalett och en fast inbyggd spis”, säger Thomas. Men detaljerna kom senare: ”Vi tog till exempel ett medvetet beslut om att inte ha något sidofönster. Bland annat för att vi ville minska risken för inbrott men också för att slippa insyn. I stället gjorde vi först ett och sedan två takfönster, ett fram och ett bak, för att kunna vädra ordentligt.” Om något inte passade eller föll dem i smaken rev de bara ut det och började om. ”Jag hade visserligen en hel del egna tankar och idéer om inredningen och ombyggnaden. Men det är alltid klokt att kolla upp på YouTube hur andra gjort när de byggt om sina vanar. Det finns tusentals tips och förslag på hur man kan göra”, säger Thomas. Som utdragslådor med barnsäkerhetsmagneter, till exempel. ”Vi jobbade helt och hållet enligt principen ’learning by doing’ och tog oss steg för steg genom projektet. Man växer med uppgiften. Väldigt mycket förstår man först när man gör det”, säger Yve. Båda nickar.
Först byggde de en trästomme av reglar eftersom de ville ha sidoväggar. Sedan märkte de att sidoväggarna tog för mycket plats – så reglarna och väggarna åkte ut. ”Först hade vi också en annan säng. Vi ville sova på längden i utrymmet så att jag kunde få en tvåmeterssäng med mina 1,94 m”, säger Thomas. ”Men då blev köksdelen alldeles för liten, märkte vi. Så allt åkte ut igen. Vi fick tänka om helt enkelt.” De byggde en U-formad säng i stället och sover på tvären. Det gjorde att de fick 30 centimeter till för köket. Och Thomas kan sträcka ut sig ordentligt. Att Ducaton är så bred är en fördel. I mitten av sängen finns bordet som kan fällas ned när de ska sova. Undertill finns gott om utrymme för förvaring samt en box för bulldoggen Cooper, vilket är krav i vissa länder.
Allt har de byggt själva
”Vi har lagt varenda cent vi tjänade under förra året på vanen och byggt allt själva. Nu vill vi så sakta bli klara också”, säger Thomas. Hans ”sailor dude”-fejs, som Yve kallar det, pryder bussen som en tecknad logga. Men bara hans. Yve tycker att två ansikten på loggan blir för mycket. ”Thomas älskar att stå i rampljuset.” Som social media-manager är hon ett proffs på att iscensätta sitt privata projekt under namnet ”Vanrebelz” på Instagram och YouTube. Med såväl medgångar som motgångar. Den stora ”van life”-communityn som finns därute på nätet bara älskar det.
För att palla trycket sade Yve upp sig från sitt fasta jobb i slutet av förra året och arbetar numera som frilansare. I framtiden blir det från det mobila kontoret i bussen. Senast i slutet av oktober hoppas de ha lämnat landet. Lägenheten har sagts upp och de håller precis på att sälja allt bohag.
”Vi har alltid gillat att röra på oss. Vi har bytt stad och jobb så många gånger båda två. Så det här projektet passar oss perfekt”, säger Thomas. De senaste tio åren har han jobbat för stora scenbyggarföretag. ”Jag var alltid borta på jobb. Wacken, Hurricane, Rammstein-turné … så rullade det på året runt. Ibland hade jag inte ens någon egen lägenhet eftersom jag ändå bara bodde på hotell.” För att hans fru skulle gå med på att gifta sig med honom var det ett villkor att han gav upp turnélivet. Sedan dess har han frilansat som industriklättrare och utfört arbete på vindkraftverksbyggen, elstolpar och mobiltelefonmaster och gjort fasadinspektioner med mera. ”Jag saknar att vara ute på vägarna”, erkänner han. Nu ser han fram emot att få ge sig ut på ”turné” igen, fast tillsammans med sin fru den här gången.
Ingenting är rakt
”Alla sade till mig: ’Du är ju hantverkare, så att bygga om en van är väl inga problem för dig’”, minns Thomas. Men första problemet uppstod redan vid måtten: En sådan här bil har hundratals olika hörn och kanter och inga vettiga dimensioner. Ingenting är rakt. ”Det finns helt enkelt inte en enda 90-graders vinkel här. Så allt i den här bilen vi byggt har jag jobbat med minst två gånger. Dessutom förlorade jag ofta en centimeter på vägen någonstans mellan mätning och sågning.” I början sågade han till alla möbler själv. Mot slutet tog han även måtten med sig direkt till byggvaruhuset för att såga ut materialet där. Men att försöka vara smartare än alla andra ”vanlifers” har också kostat på. Till exempel installerade de till en början självhäftande laminat och inte PVC som alla andra. Yve tyckte det såg snyggare ut. Men det fäste inte. Så ut med allt igen, inklusive sängen som redan var på plats. Det fick bli PVC trots allt. Vilket nu inte alls syns under allt annat material.
På andra ställen gav däremot experimenterandet lyckat resultat. Ovanför induktionshällen till exempel, direkt bakom förarplatsen, har de installerat stora svarta kakelplattor mellan spisen och överskåpet. De var rädda att det skulle bli för tungt först. Thomas limmade fast dem med monteringslim, inte med kakellim, och fogade med silikon i stället för fogmassa. Det håller det på plats. Tre timmars arbete var planerat. Det tog åtta. ”Ett riktigt svingöra”, säger Thomas. Bussen fick stå stilla i 24 timmar. Sedan hoppades de det skulle hålla vid testkörningen. Det som håller på kullerstensgator håller också under resan.
Isoleringsfrågan
De isolerade vanen med Armaflex-plattor. När det gäller isoleringsmaterial går meningarna isär bland vanbyggare enligt Thomas. Armaflex är självhäftande mattor av skummaterial. Det har ett mycket bra U-värde, låg vikt och god densitet. Endast 19 mm tjockt. ”Amerikaner eller engelsmän, till exempel, använder inte alls sådant här. Men vi tyskar bygger ju alltid om våra vanar för att de minst ska hålla de närmaste 400 åren”, säger Yve och skrattar. På golvet ligger Armaflex-plattorna på en platta som är fastskruvad i en träkonstruktion för att det inte ska dra kallt om fötterna. ”Bilen är isolerad för alla klimatzoner, men förmodligen inte perfekt för någon av dem”, säger Thomas och skrattar. Men det bör åtminstone funka överallt.
Eldragningen
Thomas och Yve visar också vad som går snett i sina sociala mediekanaler. ”Vi ångrar inget av det som inte blev som vi tänkt. Det är ju ett gör-det-själv-projekt. Inte helt perfekt, men lagom så det passar oss”, säger Yve.
Men det är en sak de skulle göra annorlunda nästa gång: planera eldragningen innan de börjar. ”Elen är en av de viktigaste grejerna när man ska bygga om en van så här. Vi tänkte vi kör väl i gång så kan vi spara ihop till elen medan vi jobbar”, säger Yve. Så de sågade till och skruvade alla möbler av trä. Först därefter började de bekymra sig för hur de skulle dra elen med allt på plats. ”I idealfallet tömmer man bilen och sedan drar man alla elkablarna dit förbrukarna ska vara. Men det förstod vi inte förrän efteråt”, säger Yve. De blev därför tvungna att göra allting bakvänt. Thomas, som inte är någon elektriker, tittade på hundratals videor på temat. Men till slut fick han ta hjälp av liten firma i Hamburg. ”Vi tog fram en plan tillsammans med dem. Jag fick sedan dra alla kablar i efterhand under taket och genom sidobalkarna”, säger han. Hans tips till alla som vill bygga om sin buss: lägg alltid tillräckligt mycket kanaler så du snabbt och lätt kan dra alla kablar om du vill ansluta något i efterhand.
Det blev en rätt så kostsam lösning för Thomas och Yve. Elen landade till slut på cirka 6 500 euro, den största utgiften näst efter själva bilen. De har nu ett 90 amperetimmars litiumjonbatteri med ett sofistikerat batteristyrsystem som kan övervakas och styras samt slås på och av med mobilen via Bluetooth. Dessutom har Thomas installerat två solpaneler till vänster och höger om det främre takfönstret. Varje panel är på 120 W med nästan 45 V maxspänning. För att hålla sig inom lågströmsområdet gick det dock bara att parallellkoppla och inte seriekoppla dem. ”Vi behöver mycket el till våra bärbara datorer, kamerautrustningen med mera. Vi måste ju kunna jobba”, förklarar Thomas. ”Och om vi bara har solsken i sex timmar kan vi nu stanna var som helst i världen och vara helt självförsörjande. Åtminstone vad gäller elen.”
Text: Volker Corsten | Foto: Yve Tacken
Mer om projektet...
... berättar Thomas och Yve i sina kanaler på Instagram och YouTube under aliaset ”Vanrebelz”.
