Sascha anlägger en trädgårdsdamm

Jag har en dröm. Och varje år under semestern blir den sann. I två eller tre veckor hyr jag ett hus vid havet eller vid en sjö. Där sätter jag mig i trädgården, lägger upp fötterna och tittar på vattnet i flera dagar. Jag tittar på måsar, vågor och på båtar som gungar i bränningen. Jag är som hypnotiserad och underbart avslappnad. Man skulle till och med kunna säga, lycklig. Mot slutet av min semester promenerar jag alltid på någon gågata på mitt semestermål och tittar på notiserna från de lokala mäklarbyråerna. Bilder av gulliga små hus, fotograferade i starkt solsken, trädgårdar med fina gräsmattor och kanske med sjöutsikt. Tänk om jag kunde leva den drömmen året runt. Mina drömmar är dock kortlivade. De dör med en snabb titt på priset. Sjöutsikt eller inte. För att få till denna efterlängtade förändring, skulle jag aldrig kunna ta semester igen.

Vägen till min året-runt-dröm är att skapa en egen sjö.

Sascha Borrée

Men jag kan inte fortsätta så här. Det måste vara möjligt att göra något, utan dessa otroligt höga kostnader. Om profeten inte kommer till berget, får berget komma till profeten, och om sjön inte kommer till drömmaren, måste drömmaren hjälpa till lite, och anlägga sin egen sjö. Eller i alla fall en damm i trädgården, om vi nu ska vara realistiska.

1. Hitta rätt plats

Väl hemma, traskar jag runt i trädgården och letar efter en lämplig plats. Jag hittar den precis bredvid det stora valnötsträdet. Trädet kommer att ge skugga, vilket kommer hålla alger borta. Dammen bör tillåtas några soltimmar om dagen. Sex timmar är perfekt, lärde jag mig när jag YouTube-forskade hur man bygger trädgårdsdammar. Jag vill också hålla dammen på ett visst avstånd från huset. Kanske kommer några grodor snart att känna sig hemma i min nya trädgårdsdamm och när Kermit och hans kusiner startar en av sina ökända nattliga konserter, föredrar jag att lyssna på dem på avstånd. Som tur är står valnötsträdet längst bak i hörnet av trädgården, precis vid gränsen till ett fält.

2. Gå på djupet

Ska vi börja gräva direkt? Inte direkt, säger YouTube. Med en trädgårdsslang lägger jag de grova konturerna av min framtida damm, tar några steg tillbaka och klättrar till och med upp i valnötsträdet för att kolla in formen uppifrån. För rund, för klumpig. Jag är verkligen inte övertygad. Jag hoppar ner ur trädet, böjer silhuetten till höger i en djärv kurva, korrigerar här och där. Det är redan bättre och ser mycket naturligare ut än innan. Äntligen dags för det första spadtaget. Jag har tur. Lös, sandig jord fyller snabbt min första skottkärra. Skyffla, fylla och tömma ur jord. Detta pågår i ett par timmar. Jag börjar med att ta bort ytskiktet över ett stort område, sedan tar dammen långsamt form. Jag gräver djupare, modellerar en tredelad topografi utifrån och in: Träskzon, grund vattenzon och djup vattenzon. Den senare kommer bli cirka en knapp meter djup.

3. Välplanerad. Dammen kommer att vara vattentät

När gropen är klar inspekterar jag den för att hitta skarpa stenar. Jag skär av utskjutande rötter och tar bort allt som senare kan perforera presenningen som ska läggas i. Ett sandskikt och marktäckväv som jag täcker gropen med, ger ytterligare skydd. Till sist lägger jag i presenningen. En tjocklek på en millimeter borde vara tillräckligt, även för djupare dammar. När jag köpte presenningen hjälpte en tumregel mig att bestämma rätt storlek. Längd eller bredd plus dubbelt så mycket som djupet plus 60 centimeter (för kanten). För att vara på den säkra sidan har jag räknat extra generöst, så presenningen skjuter nu ut lite långt, men det spelar ingen roll. Jag kommer att justera det senare.

4. Att fylla och plantera dammen

Äntligen är det dags för att vrida på vattnet! …och för att vänta... Dammen är uppskattningsvis tre meter lång, lika bred och nästan en meter djup. Det tar några timmar innan den fylls. Under tiden planterade jag in några växter. Näckrosor växer i den djupa vattenzonen. Japansk hästsvans, vattensvärdslilja och sumpförgätmigej hör hemma i träsk- eller den grunda vattenzonen. Gradvis fylls dammen med vatten, vars vikt slätar ut de grövsta rynkorna i presenningen. Det är därför jag skär till de utskjutande delarna i slutet. Slutligen designar jag strandkanten och dekorerar med flodstenar och småsten.

5. Vass och andra växter

Var det allt? Nästan. På något sätt ser dammen fortfarande lite karg ut, vilket inte är så konstigt. Trots allt är näckrosorna och deras systerplantor i träskområdet nyplanterade. Det kommer ta ett tag för dem att blomstra och blomstra. Veckor? Månader? Jag orkar inte vänta så länge. Mer grönt behövs, kanske till och med några djur. Jag kör till en sjö där jag gräver upp vass och upptäcker en hel flock pyttesmå grodor som hoppar entusiastiskt på stranden. Jag skulle vilja ta några med mig och på så sätt påskynda koloniseringen av min damm. Men grodor är fridlysta, så dem kan jag inte ta. Jag lastar in vassen i bilen och lägger den sedan i dammen. Men innan dess placerade jag rötterna i planteringspåsar, så att den snabbväxande vassen inte sprids okontrollerat i dammen.

Nu är stunden här. Jag kan äntligen njuta av utsikten över min sjö… eller ja… damm. Fortfarande utan grodor, men trevligt och tyst. Jag sitter på stranden och tittar på vattnet som skvalpar lite i vinden. Det har en nästan hypnotisk effekt som är underbart avkopplande. Jag stänger ögonen och lyssnar till suset i valnötsträdets löv. Jag tycker att det låter som havet.