Den nya väggen i det grönskande paradiset – som ser ut som från ett fjärran land och inte alls som att det hör hemma i Thüringen i Tyskland – hade knappt hunnit byggas upp förrän den riskerade att rasa. I höstas byggde Klaus Frank från Erfurt en sex meter bred och tre meter hög vägg av platta lådor fodrade med täckväv och fyllda med jord – när allt hade vattnats hade han konstruktionen till en vertikal trädgård. När den väl hade fyllts med växter försvann det insynsskydd som grannen hade byggt bakom den. Klaus märker då att lådorna bågnar i botten på grund av tyngden: ”Allt blev för tungt helt enkelt. Jag var tvungen att riva ned alltihop och börja om. Men så är det när man provar på nya grejer.”
Klaus vid bygget av sin vertikala trädgård.
Andra försöket: Den här gången använder Klaus järnhyllor som klarar tung last. ”De kostar inte mycket”, säger han. På varje plan går det att stapla fem rader. Han tar lådorna som de får champinjonerna levererade i till sin restaurang. Totalt 15 lådor hög, staplade omlott på varandra, växer nu väggen upp igen och den här gången håller den.
Jag skapar inget för att ha det. Jag skapar det för att skapa det!
Klaus Frank
Det är bara gräset, som Klaus planterade i lådorna i november tillsammans med ampeljordgubbar, funkior och ormbunkar, som inte har klarat sig genom vintern. Klaus ska i dagarna hitta något annat att fylla den sista luckan med i sin frodiga balinesiska trädgård, som består av en massa bladgrönt, dammar, bäckar, eldfat samt vilstolar och sittplatser under torkade palmblad. Men snart hittar han en ny lucka att fylla: ”Jag skapar inget för att ha det”, säger 63-åringen. ”Jag skapar det för att skapa det!”
Bali i Erfurt
1991, kort efter den tyska återföreningen, öppnade telekomteknikern Klaus och skodesignern Sabine en av de första italienska restaurangerna i Erfurt – till en början med hjälp av en erfaren kock. Inom kort blev restaurangen en succé. Vintern 1992 reste paret runt i Asien och besökte Bali. De blev förälskade i den grönskande naturen och den avslappnade livsstilen där. Under tio år reste de tillbaka dit varje vinter. Redan 1994 började de ta med sig den tropiska indonesiska ön hem till det tempererade klimatet.
Ett exotiskt paradis skapas på en 800 kvadratmeter stor före detta koloniträdgårdstomt i stadsdelen Gispersleben i den nordvästra delen av Erfurt... Först behövde den gamla trädgården röjas. ”Vi rev ut allt”, berättar Klaus. ”Bygglovet till huset hade vi redan, men det var den enorma näckrosdammen vi började med.” Precis som med simbassängen på bakgården senare gräver Klaus ut jorden för hand och klär hålet med duk. Näckrosdammen är själva hjärtat av trädgården. Den rymmer 200 kubikmeter vatten och har små broar som det simmar karpar under. ”Och guldfisk som vi aldrig planterat in”, säger Klaus. Förmodligen har djur fört med sig guldfisksrom hit. Kanske var det grodan som flyttade in redan innan dammen var helt fylld. Eller ankorna, möjligtvis. Ett par har fött upp sina ungar här i flera år.
Näckrosdammen rymmer 200 kubikmeter vatten och är själva hjärtat av trädgården.
Mossa, mossa, mossa
Klaus har beklätt dammkanten med mossa. Hans absoluta favoritväxt. ”Mossan har en så härlig mättad färg, jag älskar den”, säger han. Det finns bilder på mossa i huset, mossa täcker en del av fasaden och buxbom klippt som mossklot står framför ingången till huset. Och lådorna i den vertikala trädgården har han också klätt med mossa.
Grönare än så här kan det knappast bli: Även husfasaden är bevuxen med mossa.
Förutom de små mossplantorna uppskattar Klaus stora vackra blad som dem på kejsarträdet, hans favoritträd, som fäller alla sina blad på en och samma dag på hösten. Han tuktar exemplaren runt huset lika regelbundet som ginkgorna så att de utvecklar en fylligare krona, likt bonsaier. ”Det kan aldrig bli för mycket grönt”, säger Klaus och ler. Därför är det inget förutom näckrosorna som får blomma i trädgården – det är för att det fridfulla helhetsintrycket av gröna nyanser inte ska störas. Sabine, som älskar blommor, har bara satt lite färg på en mindre vägg: Klaus pratar ofta entusiastiskt om ”min” trädgård. Men det är naturligtvis ett gemensamt projekt för de båda. ”Sabine är mycket flitigare än jag”, erkänner han utan att verka avundsjuk på henne. ”Hon klipper gräset och gör många av de dagliga sysslorna.” Klaus tar större ansvar för det mer konkreta: Som dammarna, det stora portvalvet av hasselris som man kliver igenom för att ta sig till trädgården eller växtväggen.
En rund ingång: Man kliver in i trädgården genom ett portvalv av hasselris.
Först trädgården, sedan huset
Trädgården på baksidan var nästan helt klar när det färdiga huset äntligen levererades. ”Arbetarna såg rätt förvånade ut. De flesta bygger huset först och anlägger trädgården efteråt”, säger Klaus. De bestämde sig för ett ”Hufhaus” med en ramkonstruktion av trä och helt inglasat – för att det ska kännas som man är ute fast man är inne. Huset har källare och passade exakt i byggropen (bortsett från ett spadtag på 30 centimeter) och strax bakom tar näckrosdammen vid. Vatten från takrännan rinner direkt ned i dammen, liksom överflödet från simbassängen, bland annat via en naturlig vattenkastare gjord av en torkad palmbladstjälk. En konstgjord bäck slingrar sig framför huset och runt hörnet till vänster in i trädgården. Besökare får gå på träplankor som är förankrade på stålbalkar.
När grannen byggde ett garage direkt mot framsidan av deras tomt bestämde sig Klaus för att beklä också denna mur med ”växtlighet”. Men den här gången inte i grönt utan i natursten. Mitt på muren reser sig ett träd gjort av rundslipade flodskifferstenar. ”Först byggde vi muren och lämnade plats i mitten för trädet som jag ritade på garageväggen och sedan fyllde med kiselsten.” De tjocka stenarna till muren kommer från en tidigare fabrik som rivits och levererades hit på två släpvagnar. ”Vi hade fullt sjå med att flytta stenarna och fick ringa efter vänner som kom och hjälpte till med lastkärror.”
Den balinesiska trädgården i Thüringen är naturligtvis ”vinterhärdig”, liksom all grönska i den. Det som ser så exotiskt ut på sommaren är inhemskt eller så har växterna framodlats på ett sätt så att de tål frosten i Europa. Så när som på rispappersbusken, som Klaus nyligen upptäckte och planterade ett första exemplar av i en kruka. Busken har övervintrat inomhus och har nu placerats ut i trädgården. Bladen är inte bara härligt stora. Klaus är särskilt förtjust i den neongröna färgen.
Kanske titta in…?
Sabines och Klaus trädgård kan besökas varje år under Trädgårdsdagarna i Thüringen. Mer information finns här.
Text: Andrea Freund | Foto: Klaus Frank
