Betongträdgården

En kuliss av sten, med pool, grotta och bro. Allt bevuxet med mossor och växter. Naturen tog hand om den ena delen, Wolfgang Kohlhepp den andra. Hans gröna trädgårdsområde breder ut sig över 850 kvadratmeter.

Det hela började när Wolfgang och hans fru Elvira ville göra om sin zenträdgård till en japansk trädgård för 20 år sedan. Bort med gruset, fram med berget. ”Jag hade ju redan byggt trädgården och kunde inte komma in i den med tung utrustning”, säger Wolfgang som tidigare drivit byggfirma. En annan utmaning var, vart han skulle få tag på stenar som var tillräckligt stora och såg naturliga ut? ”Det fick inte se ut som i en djurpark, med målarfärg och murslevsmärken”, säger han.

Pool och grotta. Dessutom finns en lång naturpool med en bro. Wolfgangs cementträdgård är 850 kvadratmeter.

Pool och grotta. Dessutom finns en lång naturpool med en bro. Wolfgangs betongträdgård är 850 kvadratmeter.

Innan han startade sitt projekt gjorde Wolfgang ett test genom att gräva ett hål i gräsmattan. Inte för djupt, bara så att han kunde fylla det med flytande cement blandad med sand, små stenar och lerklumpar. Sedan skyfflade han ett lager jord över det hela och lät det hela vila över natten, som en god deg. Morgonen efter hade hans ”deg” bakas till en platt, fast, form. När han grävt upp den, rengjort den med en kvast och lite vatten från trädgårdsslangen, insåg han till sin glädje att den fått en underbart naturlig struktur, med hål och sprickor, precis som riktig sten. Från och med nu stod det klart för Wolfgang att han skulle gjuta sina klippor själv. Så blev det gjutna steget, som till en början bara var en idé, det första verkliga steget mot det stora klipplandskapet som han byggt runt sitt hus i staden Oberwerrn.

Falska betongstenar som ser bedrägligt riktiga ut, blandas med de naturliga stenarna som Wolfgang placerat ut däremellan. ”Cementen består av mald kalksten,” förklarar stenblockens herre, ”mossan bildar en vacker patina genom åren tack vare väder och vind. Dessutom har han odlat mycket grönska i trädgården. ”Vi spenderar somrarna här. Vi bor i trädgården under halva året”, säger den utbildade inredningsarkitekten. Inte konstigt att han också gjort trädgården till sitt eget designmecka.

Jag grävde för hand i den leriga jorden, djupt. Två timmar om dagen i månader.

Wolfgang Kohlhepp

Grottan

Med erfarenheten han får, blir hans projekt större och han själv modigare. Han gjuter fortfarande gångplattorna i jorden, som i en ihålig form. Vid poolen skapade han en ståtlig grotta med ett överhäng av sten. Han började med att bygga ett enormt stöd av cirka sju kubikmeter jord, sand, stenar och lerklumpar. Det gjorde så att formen på grottan fick en så naturlig, ojämn yta som möjligt. Runt denna hög med jord, växte grottan upp. Den tidigare lugna trädgården blev en byggarbetsplats där cementblandaren roterade oavbrutet. Wolfgang blandade cement, jordklumpar och smulig lera i portioner. ”Färdigblandad betong måste bearbetas snabbt”, säger 72-åringen, som helst ville bli skulptör.

Ojämna ytor. Betongstrukturerna ser naturliga ut tack vare jord, stenar och lerklumpar.

”Avtäckningen”

För att få önskad struktur applicerar han först det tjockare fundamentet och sedan bara ett 30–40 centimeter tjockt lager av sin cementblandning och täcker över den med jord igen. ”Efter två dagar, när skiktet bara var halvfast, rensade jag allt och kontrollerade om formen och strukturen var rätt, grävde sedan upp allt och lät det härda”, säger Wolfgang. Först då kommer nästa steg. ”Avtäckningen”, som han kallar det, är när han frilägger formen noggrant med en spade. Det är ett kritiskt ögonblick. ”Ibland blir formen fel, eller så ser det inte bra ut, och då får man slå sönder den och börja om.” Han bygger grottan bit för bit. ”Man kan inte göra hela på en gång”, tillägger han. ”Det är också farligt eftersom det kan finnas delar som inte passar harmoniskt och därför är spröda. Det måste hålla”. Efter flera veckors arbete kan han äntligen ta bort stödhögen, och grottan är klar. Två och en halv meter hög så att den går att stå under. Men Wolfgang föredrar att sträcka ut sig på solstolen under dess skuggiga tak på sommaren. För att säkerställa att grottan är frostbeständig på vintern använde Wolfgang en cement-sand-jord-sten-blandning med särskilt högt cementinnehåll. Ibland lossnar en liten bit, som stenens vittring i naturen. Det ger extra äkthet.

Två och en halv meter hög. Grottan vid poolen erbjuder skugga på sommaren.

Grottan vid poolen är två och en halv meter hög, skapad kring en hög av sju kubikmeter jord.

Att arbeta med fantasi

Wolfgang har illustrerat flera av sina arbetssteg. Illustrationerna visar hans uppmärksamhet för detaljer. ”Viktiga saker kommer till sin rätt på det här sättet, mycket bättre än på foton”, säger han. Wolfgang har många talanger. ”Det är helt normalt att jag vaknar på natten och funderar på vilka alternativ jag har”, säger han. Han har alltid en plan och utgår från en skiss, ”men sen arbetar du efter dina känslor och släpper loss. Det är konst.”

Botten- och sidovy över baddammen, med den muromgärdade dammväggen och de konstgjorda stenarna som sticker ut över kanten.
”Arbetsplattform” gjord av reglar och brädor. Från den gjöt Wolfgang klipporna på kanten av baddammen bit för bit. Armeringsjärnen ger ytterligare stöd.
Liten materialstudie (överst från vänster till höger). Wolfgang tillförde sand, lerklumpar, jord med sand eller jordklumpar i cementen ”på känn”.
Ett hörn av den 20 meter långa baddammen med koikarp.
Stenformationerna ser äkta ut i Wolfgangs dammlandskap.
På betongen, precis som på riktig sten, bildas mossa efter några år.
Wolfgangs trädgård i full blom.

Betongen skapar flytande former. Något sticker ut här, något bryter av där, en spricka har bildats någon annanstans. Det håller även i längden. Wolfgangs steniga landskap har skapats under nästan två decennier, från otaliga betongblandningar. Exakt hur många det var tänker han aldrig på. Wolfgang får nya idéer när han är på semester, som han föredrar att spendera med sin fru nära naturens underverk eller på vilda stränder.

”Jag har alltid skissblocket med mig,” säger han. Hans stenformationer följer ingen given form. ”Nej, glöm det”, säger Wolfgang, ”det fungerar inte, och jag vill inte göra kopior av någonting heller.”

Damm med bro

Till sist vågade han sig på det mest imponerande arbetet i trädgården, en 20 meter lång baddamm, eller naturpool som det också kallas, med en åtta meter lång bro som leder över den. Återigen började han arbeta. ”Jag fick gräva lerjord, djupt, för hand, i två timmar varje dag, i flera månader.” Sedan kunde han äntligen gjuta en golvplatta som ”mark”. En mur omger dammen som i mjuka vågor döljs av ”stenarna” som löper runt som en krage och får poolen att se ut som en naturlig damm. Det finns armeringsjärn i berget för ytterligare stöd, såväl som i bron, i grottan och i ”bergtaket” under vilket han trimmar sin stora samling bonsaiträd på sommaren. Bron, som är staplad på ett gjutet stenfundament, lyfte han på plats med en 60-tonskran.

Baddammen rymmer 38 000 liter och den matas av regnvatten och grundvatten. ”Den var min största utmaning”, säger Wolfgang. ”Det finns mycket teknik här för inflöde och utflöde och den biologiska avloppsreningsanläggningen.” Vattnet i dammen är av dricksvattenkvalité, trots att han utfordrar fiskarna varje vecka. För här simmar karp och en 1,30 meter lång stör. ”Han vill alltid bli klappad”, säger Wolfgang. Karparna, som vanligtvis är oblyga simmar iväg. ”Jag är ’Mannen som simmar med stör’”, flinar Wolfgang.

Vad händer nu när trädgården är klar? Barnbarnen är glada över de konstgjorda stenarna som de klättra på. Poolen ska få ett nytt lager färg och en uppdaterad dekor. Och naturligtvis har Wolfgang en ännu mer långsiktig plan. Gradvis vill han ersätta den gula blommande stenörten på klipporna mot blåkudde, eller aubrietior, som de också heter, med toner från vitt och ljusblått till rödviolett. ”Det tar minst tre till fem år”, säger Wolfgang. Han har redan skissen i huvudet och börjar till våren.

Baddamm med en bro. Bron är åtta meter lång, tillverkad av betong och armeringsjärn.

Wolfgang mitt i sin prakt av växter och betong.

Text: Andrea Freund | Illustrationer och Foto: Wolfgang Kohlhepp