Stora snöflingor faller långsamt från himlen under den mörka, iskalla natten. Klockan är 01.00 och de flesta i den lilla orten Surte, norr om Göteborg sover gott i sina varma sängar. Men i Mohannad Solaimans verkstad lyser lamporna skarpt.
”Jag kan inte sova på natten, så då jobbar jag i stället. Sen sover jag ändå inte mer än tre till fyra timmar, när jag går och lägger mig framåt morgonen.”
Den stora verkstaden är stökig. Det ligger verktyg och olika delar till påbörjade projekt överallt. Mohannad är skulptör och han arbetar i många olika material. Han arbetar både med sten och stål. Av stålet skapar han gigantiska statyer som han svetsar ihop.
Det är kallt i den oisolerade verkstaden, men Mohannad, som kom från Syrien till Sverige för fem år sedan, tycker om kylan.
”Vissa gillar den inte, men för mig är den bra.”
Att det är riktigt kallt ute passar Mohannad bra. Han håller nämligen på med en av årets isskulpturer. Det ska bli en vilande älg. Han har redan placerat ut en två meter hög björn framför Centralstationen i Göteborg och när han är färdig med älgen ska han göra ett par svanar som tillsammans bildar formen av ett hjärta. Han har redan frusit ett stort stycke is som ska används som grund för svanarna.
Runt om i verkstaden står det backar fyllda med fruset vatten. De frusna blocken sätter han ihop till större stycken som han sedan skulpterar.
”Förut gjorde jag hela formar som jag fyllde med vatten och frös in, men det blir för jobbigt. Det här är ett mycket enklare sätt att jobba.”
Dörren står öppen och kylan från den bitande vinterluften smyger sig in i verkstaden, men det räcker inte med några minus för Mohannad. Mitt i verkstaden står en brummande kylcontainer och därinne tar hans skulpturer form.
Insidan av kylcontainern är upplyst av kontorslampor som ligger på golvet och som han har fäst på väggen med tejp. På fötterna har han extraskor som har han gjort av isolerull och tejp, utanpå sina egna skor.
”När jag jobbar i kylan klarar inte mina vanliga skor att hålla värmen. Ibland glömmer jag tiden och efter en timme i containern fryser jag rejält”, säger han och ler ett varmt leende.
Med hjälp av en slipmaskin och mattknivar växer öronen på älgen fram i den bitande kylan. Mohannad arbetar fokuserat och snabbt. Isen sprutar omkring honom och han byter konstant bladen på kniven, som snabbt slits ner av isen. För Mohannad, som är van vid att jobba med sten, är is ett mjukt material.
”Det är det lättaste materialet att jobba med.”
När Mohannad kom till Sverige hade han varken jobbat med is förut eller sett en levande älg. Han tycker att älgarna är mäktiga och stora djur.
”Storleken spelar roll, jag vill att mina statyer ska ta plats och märkas.”, säger han. Hans björn är fyra meter lång och älgen blir två meter.
”Jag funderar på att göra en älg i stål som är minst 12 meter hög nästa år. Världens största älg i stål är drygt 10 meter. Det vill jag slå.” Han har redan skapat mindre modeller av älgen i gips, som han använder som förlaga för att kunna beräkna skalan.
Mohannad jobbar med sin konst alla vakna timmar, han tar sällan ledigt.
”Vissa har en fru eller barn och spenderar sin lediga tid med dem. Jag har min konst som jag älskar, och jag ägnar all min tid åt den.”
En isskulptur i den här storleken tar cirka 10 dagar att färdigställa från att han börjar frysa in vatten. Mohannad berättar att han inte har någon ritning när han gör sina isskulpturer. Han har en bild i huvudet som han utgår ifrån och går sedan på känsla. Figurerna får växa fram som en del av arbetet. Han börjar med att göra en grund av de frusna isblocken som han ”svetsar” ihop med vatten. Sedan börjar han arbetet med att skulptera formerna. Han har redan jobbat med älgen i några dagar så den har fått en stor del av sin form.
Vissa har en fru eller barn och spenderar sin lediga tid med dem. Jag har min konst som jag älskar, och jag ägnar all min tid åt den.
Mohannad Solaiman
Nu arbetar han med att forma huvudet, mulen och öronen. Ljuset från de små kontorslamporna lyser upp röken som kommer ur hans mun och kaskaderna av is som regnar över honom när han arbetar.
Isen som fastnar på honom gör att han ser ut som om han skulle vara med på en polarexpedition eller som om han håller på att bestiga Mount Everest mitt i natten. Efter ett tag är det dags för paus. Trots att kylan känns ända in på benmärgen har det tydligen blivit för varmt i containern. Han går ut ur den en stund och slår på kylaggregatet för att sänka temperaturen igen. Medan han väntar på att den dundrande fläkten ska kyla ner luften i containern, plockar Mohannad fram lite nötter och gör en kopp te. Han har även ett fat med frukt som ligger framme i verkstaden. Det finns inte tid att laga mat när han arbetar. En kopp te värmer skönt i den kalla verkstaden och nötterna ger välbehövlig energi. Klockan har hunnit bli 02:30, men den sena timmen märks inte på Mohannad.
När temperaturen i containern närmar sig minus 30 grader igen, börjar han koka upp vatten i varmvattenberedaren, men det är inte till mer te. Han häller det heta vattnet i sprayflaskor som han tar med in i containern. Han ska använda det till att jämna till ytorna på skulpturen. Det kokheta vattnet fryser så fort det träffar älgen och skapar en glänsande yta på älgens stora huvud.
Efter att han har gjort färdigt en skulptur transporterar han den med kranbil till den plats den ska stå. Det är kostsamt och han får inget betalt för sina isskulpturer.
”Jag lägger alla pengar jag får in från försäljning av mina andra skulpturer, till att skapa mer. När andra får pengar över köper de en stereo eller en ny TV. Jag väljer att lägga pengarna på att finansiera mitt skapande”. Han fortsätter ”Jag tror att folk blir glada av mina isskulpturer. De tar tusentals bilder, så jag tror att de gillar dem”, och lägger till skrattandes till. ”Jag söker inga tillstånd för att ställa upp mina statyer, det är vatten, det försvinner”.
Mohannad tycker inte att flyktigheten med att skapa isskulpturer är ledsamt. Det är en del av processen, precis som livet.
”Jag och du finns här nu, sen smälter vi också bort”, säger han. ”Det tar bara lite längre tid”.
Den första isskulpturen som han gjorde för några år sedan, var en stor häst. Den gick i bitar när han skulle flytta den själv.
”Man lär sig hela tiden. Nu använder jag alltid kranbil när jag flyttar mina statyer, eller om det är för varmt, så flyttar jag med hela containern och gör de sista detaljerna på plats”.
Några dagar senare, dagen innan julafton, står Mohannad utanför Centralstationen i Göteborg. Solen strålar men älgen som vilar bredvid honom saknar dock ett av sina horn. Det gick dessvärre sönder när kranoperatören skulle lyfta ut älgen från containern. Mohannad verkar inte alldeles för ledsen över det. Det är bitande kallt ute, så han har goda förhoppningar om att kunna fästa ett nytt horn på älgen även om det blir lite mer jobb.
Medan han lägger sista handen på älgen stannar människor upp på väg till och från sina tågresor. De tar en paus i julstressen och tar bilder på Mohannad och hans älg. Några pratar en stund med honom och uttrycker sin glädje och att de är imponerade av hans skapelse. Mohannads leende strålar i vintersolen och det är uppenbart att han har rätt. Hans konst skänker inte bara honom själv glädje. Den sprider också glädje till andra och får alla att må lite bättre. Det är en riktig julklapp det.
Text & foto: Patrik Malmer
Mer om Mohannad:
Om du vill veta mer om Mohannads konst kan du göra det här på hans webbplats.
