Träsamurajen

I oktober 2021 kunde man för första gången beskåda Danny Reinholds träsamuraj på en konstmarknad i Lichtenstein i den tyska delstaten Sachsen. Samurajen är i naturlig storlek, närmare bestämt 1,96 meter hög. ”Idén till samurajen kom till mig en tidig morgon innan jag helt gnuggat sömnen ur ögonen”, minns Danny. Danny beskriver sig som hobbykonstnär på heltid. Han hade redan tillverkat ett Fabergéägg av trä i 4 000 delar, ”och nu var det dags för en ny utmaning. Eftersom jag själv sysslar med kampsport var detta något som låg mig varmt om hjärtat”.

Det var viktigt att samurajen var så autentisk som möjligt – och därför behövde han förlagor. Efter en del efterforskningar på nätet gick färden till Storbritannien. På British Museum, Victoria & Albert Museum och i Towern i London hittade han utställningsföremål som fungerade som inspirationskälla till samurajen. ”Där står ju allt bakom glas”, säger Danny, ”men i Brighton hittade jag en antikaffär som specialiserat sig på militärhistoria. När jag berättade för ägarna om mitt projekt tyckte de nog att jag var lite galen, men de lät mig detaljstudera föremålen och ta massor av bilder.”

Samurajhjälm från sidan, bild från museum i London.

Förlagorna till Dannys samuraj var rustningar som denna, som han studerade under sitt besök på London-museerna

Nu visste han precis hur pjäsen skulle se ut. ”Men tanken slog mig att jag hade tagit mig vatten över huvudet, så jag började med hjälmen och svärdet. De skulle ju kunna fungera som fristående verk.”

Han började med hjälmen. ”Det borde vara möjligt att tillverka den i trä – helt klart en utmaning men ändå inte jättekomplicerat.” Till hjälmens invändiga delar användes spillträ som kläddes med fem millimeter tjockt svart valnötsträ. Mellan de valnötsklädda spillträdelarna sattes smala bitar av 50 000 år gammalt kauriträ som dekor.

Förlagor och arbetsmoment för samurajhjälmen i trä.

Mellan de valnötsklädda spillträdelarna monterade Danny kauriträ till hjälmens förgyllda dekor.

Träet hade Danny köpt på Nya Zeeland. Träslaget påminner om sjödränkt ek och är minst lika sällsynt. Japanska samurajer hade även ett vapenmärke som kallas ”mon”. Dannys krigare bär även sitt vapenmärke på hjälmen. Även vapnet är tillverkat i kauriträ.

Hjälmen pryds även av ett hjorthorn som Danny stabiliserar med en dold plåt.
Med en miniatyrborrmaskin och finfräs skulpterar Danny fram hjälmens dekor.
De pyttesmå nitarna på hjälmens front.
Vapnet som smyckar pansaret och hjälmen sågar Danny ut med lövsåg. Tändstickan visar hur litet vapnet är.

När hjälmen var klar stod samurajens två svärd på tur. Svärden är tillverkade av rökt ek samt ådrad intarsia och alm som bearbetades och limmades. Ett av svärden skulle vara en så kallad O-Dachi som endast fick användas av vissa samurajer. Svärdets handtag, kaveln, bjöd på en särskild utmaning: ”Kaveln har pyttesmå upphöjningar eftersom originalet är överdraget med rockaskinn.” Hur skulle han får fram denna struktur i trä? Självklart löste Danny problemet.

Precisionsarbete: Dekor på två svärdkavlar. Utsmyckningarna är tillverkade av svarvade grillspett.

Smyckade svärdkavlar: Danny svarvade grillspett och limmade ihop de pyttesmå plupparna i romber.

För att efterlikna rockaskinnet använde Danny grillspett som förvandlades till omkring 1 500 pyttesmå rundade träpluppar i en minisvarv. Plupparna limmades ihop i romber och monterades på kaveln i skurna fördjupningar: ”Svarven gick varm i åtta timmar! De ser mer ut som senapskorn än rockaskinn men det kom jag på för sent”, skrattar Danny.

Detaljer: Den snidade kaveln på det mindre svärdet försågs senare med emblemen i miniformat. Tändstickan visar hur små detaljerna är.
Intarsia pryder kavelns övre del.
Distansarbete: Brickan mellan svärdets kavel och parerplåt (tsuba) kallas seppa. Här filas den med en nålfil.
För att få romberna på den större svärdkaveln så symmetriska som möjligt användes en borrjigg för hörnen.
De ännu inte utsmyckade samurajsvärden med ofullständiga tsubas som skyddar krigarens hand.

Eftersom Danny var mer än nöjd med hjälmen och svärden, fanns det ingen anledning att inte fortsätta med resten av samurajen. Han började med själva bottenplattan. Till denna användes spillträ som kläddes med återvunnet trallvirke i bangkirai. Sedan var det bara att jobba sig uppåt.

Skorna tillverkades med foton från Victoria & Albert Museum och Dannys egna fötter som förebild: ”Jag satte min egen fot på en brädbit och måttade sulan och de andra delarna efter den.”

Själva benen tillverkades i furu – men dem ser man inte. I stället försågs samurajen med strumpor av körsbärsträ och benkläder av masur, och ovanpå dessa streckade benskenor. Och sannolikt de mest omsorgsfullt tillverkade knäskydden väster om Japan: ”I originalutförande är skydden ofta tillverkade i kviltat tyg”, förklarar Danny. Han bestämde sig för att efterlikna kviltningen med hexagoner i trä: ”De måste svarvas till en konvex form.” Och det gjorde han – så klart.

Detalj av benen på en historisk samurajrustning.

Efter historisk förlaga tillverkade Danny benskenor och knäskydd av små träplattor.

Samurajens kropp är stor och bred – men inte massiv. ”För det första hade det blivit för tungt. Dessutom är ett massivt block svårarbetat och det hade varit alldeles för lätt att råka göra fel och förstöra hela stycket”, förklarar Danny. Han bestämde sig alltså för en ihålig konstruktion, ungefär som en tunna. Själva stommen byggdes av horisontella stavar som sveptes med plywood i barrträ. På så sätt skapade han en anatomiskt rundad form. När detta moment var klart var det dags att klä konstruktionen med bröst- och ryggpansar. Liksom nack-, hals- och lårskydden består de av små fjäll. ”Totalt krävdes 800 stycken”, berättar Danny. Det tog två veckor att foga samman dem. Av valnötsträ skar han tunna spån. ”Sen var det bara att runda sidor och kanter och fasa änden i minislipen – 800 gånger! Då gäller det att ha gott om tålamod.”

Harnesket var lite av en utmaning: ”Kroppen är ju välvd; därför kunde jag inte använda fem millimeter tjockt valnötsträ. I stället valde jag tunnare valnötsträ med tunnare granvirke under. Delarna limmades och fästes i sektioner.” Som så mycket annat i det här projektet var det ett precisionsarbete av rang. Sektionerna fixerades med ett spännband tills pansaret satt som gjutet över kroppen.

Danny monterade 140 harneskplattor som pansar på torson – ”som takpannor, fast tvärtom”. Hålen på axelpartiet är för infästningen för armen.
Fjällen kräver precision.
Slipa, skära, slipa igen: Snörmakeri i trä.
För att göra kroppsformen rättvisa limmade Danny tunna fjäll på en bas i plywood och fäste dem på kroppen.
Väl skyddad: Även rustningens knytband är i trä.

Också tillverkningen av de många snörmakerierna och knytbanden i trä var ett tidsödande arbete. Men de var viktiga för att ge ett autentiskt intryck. Utan dessa håller rustningen inte ihop. Därefter var det dags att fästa armarna och händerna på torson: ”Först borrade jag hål på bålens vänstra och högra sida där armarna sattes på plats med skruv och träplugg. Allt måste passa in exakt! På armarna sitter ju händerna som i sin tur håller i svärdet.” Händerna tillverkade Danny i bok- och björkträ. ”Först borrade jag ett hål i handen som jag skar ut så att det passade svärdets kavel.” Dold bakom de mörka handskarna sitter skruvarna som fäster svärdet mot handen – alla metalldelar på figuren sitter för övrigt väl dolda.

På tal om väl dolda: ”Nu var huvudet och fjällen för nackskyddet klara. Det var alltså bara att sätta igång med masken”, säger Danny. ”I original är denna tillverkad i järnplåt. Jag hade sett en samurajmask med tänder, och det ville jag ha på min mask också.”

Återigen använde Danny sig av flera inspirationskällor innan han började på allvar. ”Jag tillverkade masken enligt originalets proportioner. Masken skulle inte bara skydda ansiktet. Den skulle även skrämma motståndaren och fick gärna se lite demonisk ut.”

Dannys samuraj har inte något egentligt huvud med skalle och näsa. Under masken och hjälmen sitter ett ihåligt huvud som passar in exakt i det 11 centimeter stora hålet i överkroppen. Även munpartiet är en separat attrapp. Denna sköts in bakom masken varpå masken placerades på huvudet. Maskens ögon och tänder är undantagsvis inte i trä. I stället är de tillverkade av nötben för att behålla sin vita färg.

Ett mästerverk: huvudet med hjälm och mask.
Dannys samurajmask tar form.
Dannys samurajmask tar form.
Ett undantag från allt trä: Förutom ögonen är även tänderna tillverkade av nötben för att behålla sin vita färg.
Byggsats av bästa sort: Tänderna och näspartiet är en del av masken och monteras på ansiktet.

”Det tog jättelång tid att passa in masken på ansiktet”, minns Danny. Detsamma gällde remmarna som håller hjälmen på plats. ”Det tog oändligt många timmar”.
La grande finale: Äntligen kunde Danny montera och limma fast hjälmen på huvudet. Mästerverket var fullbordat, efter 12 000 delar och 2 500 arbetstimmar.

Danny har redan nya projekt på gång: en amason och ytterligare ett Fabergéägg håller på att ta form. Han kan helt enkelt inte låta bli.
”Jag blir glad när jag ser människor som diskuterar mina alster och funderar över hur det ena eller andra är tillverkat. Själv står jag bara tyst bredvid och myser.”