Jag ska alltså bygga ett bord. Fyra sidor, fyra ben – det är ju enkelt. Men nej. Mitt bord har tre bordsskivor och många spetsiga vinklar, det är Utsuri Table från HORNBACHs KONSTHANTVERK 002. Utsuri? Det är japanska och betyder i första hand ”reflekterande”. Bordets neonfärgade undersidor ska i slutändan reflektera på ovansidan. Jag är förväntansfull – och känner mig lite ute på hal is när jag ska bygga min första möbel. Jag har förvisso inte tummen mitt i handen, men inte heller erfarenhet från möbelkonstruktion men någon gång måste ju vara den första.

Catharina König

Först markerar jag hörnpunkterna på skivan med en liten spik, precis som borrhålen. Runt dem ritar jag också en blyertscirkel och plitar dit beteckningen som står på ritningen. Det är bättre att vara på den säkra sidan. Nu är det dags att rita ut bordets form. Jag använder en blyertspenna för att dra streck mellan hörnpunkterna. Sedan tar jag sticksågen och sågar grovt ut formerna. På så vis blir det lättare att såga exakt med cirkelsågen och styrskenan. De vinklar som jag inte kommer åt bearbetar jag i efterhand med japansågen. Jag har stor respekt för sågen. Om jag slinter med den är bordsskivan förstörd och jag måste börja om från början. Men allt går som smort, bokstavligt talat. Mycket snabbare än förväntat har jag sågat ut allting. Jag känner mig lättad. Jag andas ut för en sekund och sedan är det dags för nästa steg.

Eftersom jag ändå håller på att såga, kortar jag nu även av bordsbenen och de tvärgående stavarna till de angivna längderna. Med en slip smalnar jag av de övre ändarna på bordsbenen, så att de senare tillsammans med trälimmet ska passa in i hålen på bordens undersidor.

Nästa punkt är att borra hålen för bordsbenen på undersidan. Jag har tur, i verkstaden där jag har hyrt in mig under ett par dagar, finns så gott som allting. Till och med ett borrstativ. Det gör arbetet oändligt mycket lättare. Jag markerar 10 mm med en tejpbit på borren och sedan är jag igång. Jag borrar två hål hela vägen igenom på bord 3, här kommer senare ett bordsben vardera från bord 1 och bord 2 att stickas igenom.

Det fungerar perfekt. Jag fortsätter direkt att borra hål i bordsbenen för de tvärgående stavarna och de två stiften. Tack vare schablonerna går det lätt som en plätt att markera ut dem. Men ropa inte hej för tidigt. Här måste jag verkligen se till att lägga an schablonerna på rätt sätt, annars kommer delarna senare inte att passa ihop. Viktigt! Bordsbenstoppen måste titta fram. Sitter allt korrekt? Jag kontrollerar allt en gång till. En schablon sitter upp och ner! Jag vänder och lägger den rätt. Nu stämmer det. Jag upptäckte felet precis i rätt tid. Nu måste jag också se till att borra hålen i en rät vinkel, men tack vare borrstativet är det inga problem.

Det är nödvändigt att sätta tejp runt sidorna på skivorna för att kunna måla undersidorna utan spill. Jag sätter avsågade restdelar i borrhålen för bordsbenen så att ingen färg ska tränga in där och klibba igen hålen. Från och med nu krävs tålamod. Grundfärgen måste torka ordentligt. Dags för lunchpaus. Med nya krafter kan jag sedan arbeta vidare. Jag slipar, grundmålar igen, låter torka, slipar och först därefter sprejar jag med lackfärg.

Vid nästa steg inträffar det, mitt misstag. Full av eufori greppar jag sprayburken. När jag har sprejat färdigt bord 1 och full av stolthet betraktar bordet, märker jag det. Jag har blandat ihop borden och sprejat bord 1 gult istället för orange. Tusan också. Inte helt enligt anvisningarna, men det går inte att ändra på nu. Och det ser ändå bra ut. Det får bli min egen variant.

Nu låter jag allt torka över natten. Planerar hellre in för mycket tid för torkningen än för lite. Nästa dag kontrollerar jag om allt har torkat ordentligt, slipar sedan försiktigt kanterna och lossar tejpen utan att färgen flisar sig. Jag känner mig lättad och förvånad – färgeffekten är redan nu stark – neonfärgerna i kontrast till skivan ger en ordentlig effekt.

Nu till elddopet. Passar alla bordsben och tvärgående stavar i borden? Vinglar det någonstans? Har jag sågat för långt eller för kort? Spänningen stiger. När jag har monterat allt med hjälp av en trähammare och lim är jag lättad – och stolt. Inget sitter löst. Nu sista rycket. Tejpa sidorna för att måla ovansidan vit. Precis som på undersidan. Slipa, grundmåla, torka, slipa, grundmåla, torka. Och vänta.

Så här nära målet har jag nästan svårt att sitta still. Jag vill veta hur allt ser ut när det är klart. En hel natt måste grundfärgen torka. Sedan kan jag äntligen stryka på det första lagret färg. Då händer det otroliga. I det närapå dammfria rummet sätter sig en fluga på den nymålade färgen och fastnar. Jag blir iskall. Det kan inte vara sant! Försiktigt tar jag bort den ännu levande insekten. Puh, det gick bra även denna gång. För alla inblandade. Jag tar ett djupt andetag. Nu måste allting torka ordentligt igen, innan jag kan stryka på det andra lagret med färg. När även det är påstruket och har torkat helt, slipar jag än en gång mjukt och försiktigt längs kanterna, så att färgen på bordets ovansida inte flisar sig när jag drar bort maskeringstejpen. För att skydda naturträet lägger jag avslutningsvis på ett lager möbellack på sidorna, bordsbenen och de tvärgående stavarna.

Efter ännu en natt är det äntligen dags. Jag monterar ihop de tre färdiga borden. Bord 3 behöver en liten efterbehandling, här måste jag än en gång försiktigt slipa hålen så att bordsbenen från bord 1 och 2 verkligen kan passera igenom.

Jag betraktar bordet från alla sidor. Kollar om allt passar ihop. Faktum är att de neonfärgade undersidorna kastar färgglada skuggor på de vita ovansidorna. Så ska det vara.