Plantera & sköta havtorn & havtornsbuskar

Att plantera havtorn är ett utmärkt val för dig som vill ha en tålig, lättskött buske som samtidigt bjuder på näringsrika bär. Havtorn trivs bäst i ett soligt och öppet läge där jorden är väldränerad, gärna sandig och något kalkhaltig. Jordens pH-värde bör ligga mellan 6 och 7. Plantering kan göras både på våren och hösten. Innan planteringen bör plantan sättas i en hink med vatten för att rötterna ska bli ordentligt genomfuktade. Gräv en rejäl grop, förbättra gärna jorden med lite kompost eller stallgödsel, och se till att plantan står stadigt. Vattna rikligt vid plantering och under de första säsongerna om det är torrt. Eftersom havtorn är tvåbyggare – det vill säga att det finns separata han- och honplantor – behöver du ha minst en av varje för att få bär. En hanplanta kan pollinera flera honplantor. Det är klokt att placera hanplantan på den sida vinden oftast kommer ifrån, så att pollen sprids effektivt till honbuskarna. Avståndet mellan buskarna bör vara cirka två till tre meter för att ge plats åt rötter och grenar att utvecklas. Havtorn kräver inte mycket beskärning, men för att hålla busken frisk och formstark är det bra att då och då ta bort torra, skadade eller risiga grenar. När busken blivit äldre kan du genomföra en försiktig föryngringsbeskärning genom att ta bort några av de äldsta grenarna vid basen. Det är bäst att beskära tidigt på våren innan knopparna börjar svälla, snarare än under JAS-perioden. Undvik att klippa hårt i gammal ved, då det är svårt för havtorn att bryta nya skott därifrån. Här är varför våren är att föredra: Havtorn har svårt att bryta nya skott från gammal ved. Genom att beskära på våren stimuleras busken att sätta nya skott från yngre ved medan tillväxten är på gång. Vårbeskärning minskar risken för att snittytor angrips av svamp eller andra sjukdomar, vilket kan vara en risk vid sensommarbeskärning. Du ser enklare vilka grenar som är döda eller skadade efter vintern. Havtorn blöder inte kraftigt sav, vilket annars kan vara ett argument mot vårbeskärning hos vissa växter. Havtorn är generellt en näringssnål växt, tack vare sin förmåga att samarbeta med kvävefixerande bakterier i jorden. Trots detta kan du stödja tillväxten med en svag grundgödsling, särskilt vid plantering. Använd helst kvävefattig gödsel, såsom PK-gödsel, för att undvika överdriven bladproduktion på bekostnad av fruktsättning. Kalk kan också tillsättas vid behov, då det hjälper växten att ta upp näring effektivt i mer basiska jordar. Undvik gödselmedel med högt kväveinnehåll. För att havtorn ska bära frukt krävs både hon- och hanplantor. Det är bara honplantorna som producerar bär, men de behöver pollen från en hanplanta för att utveckla frukt. Pollineringen sker via vinden, och därför är det viktigt att hanplantan placeras strategiskt i förhållande till vinden. En hanplanta räcker vanligtvis till minst fem honplantor i en normal trädgård. Genom att plantera dem med rätt avstånd och placering säkerställs god pollinering och riklig skörd. Havtornsbär är kända för sitt exceptionellt höga innehåll av vitaminer och nyttiga ämnen. De innehåller betydligt mer C-vitamin än exempelvis apelsiner, men är också rika på A, E och K vitaminer, folsyra, antioxidanter och flera mineraler. Bären innehåller dessutom alla viktiga omega-fettsyror, inklusive den sällsynta omega 7, som har visat sig ha positiva effekter på hud, slemhinnor och immunsystem. Det gör havtornsbär till ett av de mest näringstäta bären du kan odla i trädgården. Havtorn är inte bara nyttigt, utan också mycket mångsidigt. De syrliga bären kan användas till juice, marmelad, sylt, smoothies och desserter. De går också att torka för att använda som topping på gröt eller yoghurt, eller pressas till olja för användning inom hudvård. Havtornsolja är särskilt uppskattad för sina antiinflammatoriska och återfuktande egenskaper och förekommer ofta i ekologiska hudvårdsprodukter. Bären har också blivit vanliga i kosttillskott tack vare sitt breda näringsinnehåll. I det vilda växer havtorn främst längs kusten och på sandiga, soliga strandmarker där konkurrensen från andra växter är låg. Arten etablerade sig i Norden redan efter den senaste istiden och har utvecklats för att klara tuffa förhållanden som salta vindar, stark sol och mager jord. De vildväxande buskarna har ofta fler taggar och mindre bär än odlade sorter, och bären sitter hårt fast på grenarna vilket gör dem svårare att skörda. I modern odling har man därför tagit fram sorter med större, mer lättplockade bär och färre taggar – särskilt lämpade för nordiskt klimat och trädgårdsodling.