När du spikar i ändträ fästs det som bäst om du spikar i olika riktningar. Slå först in en häftspik cirka 2/3 i ändarna och testa så att brädorna sitter fast. Slå sedan i de resterande spikarna snett däremellan.

För att hitta rätt spiklängd finns det en tumregel: ungefär 2/3 av spikens längd ska sitta i den bärande trädelen. Spiken själv får inte vara för tjock för då kan virket spricka.

Olja inte spiken för att underlätta inslagningen – förborra istället!

Undvik att slå i spikarna i samma riktning som träådring. Speciellt när du slår i flera i spikar rad, särskilt i änden på materialet. Då kan virket spricka. Sätt därför alltid spikarna lite förskjutet eller förborra spikhålen.

Om du spikar i tunt trä kan spetsen på spiken få virket att spricka. Med ett hammarslag på spetsen blir spiken lite trubbig och risken för sprickor minskas.

Även vid L-förbindelser kan det förekomma att virket splittras eller sprängs. För att undvika detta kan du såga trädelen som ska spikas fast, lite längre än vad du egentligen behöver. Sedan sågar du till rätt längd när delen väl är fastspikad.

Vid den här träförbindelsen kan du fästa en träkloss med en skruvtving på ena sidan och sedan fästa den andra sidan med spik snett genom båda trädelarna.

Arbeta likadant på motsatt sida.

På ställen där det är svårt att komma åt, som exempelvis när du fäster profilklammer, är det bra att använda en spikhållare. Spiken hålls med en magnet i öppningen vilket gör att du lättare kan slå i den.

I vissa fall vill man dölja spikhuvudena. Hamra då in spiken ett par millimeter med ett sänke.

Krökta spikar kan ryckas ut med en kniptång. En tunn träbit som underlag skyddar virket. Större spikar kan dras ut med ett kofot vars böjda form fungerar som en hävarm.

En pappbit skyddar fingrarna när du arbetar med små spikar. Spiken sticks igenom pappbiten och placeras där den ska vara. Sedan drar du bort pappremsan.